Tiden går och just nu alldeles för fort...

Det är mycket nu. Vi säger dessa ord många gånger och funderar inte över vad de egentligen innebär, det är mycket nu!

Men med lite perspektiv på vardagslivet så är det inte mycket annars - men just NU är det verkligen mycket.

Jag vet inte var jag bor i augusti - det finns tre alternativ, Damastgatan, Astrid Lindgrens gata eller i Glivarp?

Jag vet inte vart jag jobbar och om jag jobbar i augusti - det finns tre alternativ - Naturbruksgymnasiet i Svenljunga, En av alla de tjänster jag sökt i Skåne eller arbetslös?

Jag vet inte vilken skola mina barn går på i augusti- det finns två alternativ Montesori Malmen eller Västra sjöstadens skola?

Jag vet inte om jag är "ensamstående" eller bor ihop med min man i augusti?

Jag tycker att jag tar råd, lyssnar på vad andra tycker och säger och försöker hitta MIN väg tillsammans med barnen i allt det här. Min väg - är just nu inte min mans väg - det komplicerar det hela lite. För då jag inte har något jobb i Skåne och boendet känns som ett frågetecken det med, ja då måste ju jag hitta MIN väg. Hans väg är ju klar - han flyttar till skåne och börjar på sitt jobb i Ystad. Önskar honom all lycka! Så hur ska jag hitta min väg till Skåne, eller ska jag ens till Skåne?

Det lär komma en fortsättning!

Vemod

Sakta men säkert blir köket klart, idag har vi satt upp köksfläkt, oljat bänkskivan, sattupp en gammal skomakarlampa över köksbordet. Lika sakta men säkert eller som det känns just nu alldeles för fort lämnar sommarinvånarna Glivarp. Förra helgen hade "ungdomarna" sista kvällen med gänget i Bergströms växthus, taco och sedan cyklades det ner till Skillinge för dopp i havet. Under veckan som sedan gått har det varit lite lugnare och lite tystare. Idag lämnade Matilda Glivarp för att åka hem och jobba i Borås, Ebba åkte hem till Stockholm och i slutet på vekcan ber sig de flesta av "småbarnen" av både mot väster och öster. Varför redan, sommaren har ju precis börjat...vi har ju precis kommit hit? Eller är det bara jag som inte hängt med?

Martin fick tårar i ögonen då jag hämtade honom hos grannkillarna i kväll - Det är ju sommarlov mamma! Ja älskling det är sommarlov, men kl är 9 och det är kväll. Ni kan leka imorgon igen! Fast snart kan de inte leka i morgon igen...inte på 11 månader - men sedan kan de leka varenda kväll en hel sommar igen:-)

Men just nu känns det tungt och tomt - de små husen ser övergivna ut i sensommarkvällens ljus och några regndroppar faller ner på os då vi går över vägen hem!

Jag vill ha mer tid och mer sommar!!! Kan någon fixa det, tack?

Ibland undrar jag varför både en och två gånger!!

Idag bestämde vi att det var stranden med sol och bad som skulle prioriteras om det var väder för detta. Alla inklusive barn på 5, 8 och 16 tyckte att det var en bra idé. Ändå så krävs det en hel mängd med tålamod och ännu mera tålamod för att genomföra det till synes enkla - att transportera sig de 5 km till Borrby strand! Först ska alla badbyxor och handdukar med...barnen får gärna ha kläder på sig innan vi åker också. Idag bestämde sig Max för att långärmad sweetshirt med krage var det bästa valt, så när vi andra anlände stranden med sollinne, shorts , strandklänning kom han i vadlånga shorts och sweetshirt med dragkedjan uppdragen till hakan!

Väl på stranden så är det platsen som ska väljas, filten bres ut i solriktningen och lekpåsen ställas ut. Om ni varit på de skånska sandstränderna någon gång så vet ni att sanden där flyger väldigt lätt, alltså bör barnen med lekpåse placeras på behörigt avstånd från oss och övriga strandanvändare...ändå är snart allt inklusive min kaffekopp fylld med just SAND! De få gånger vi inte har lekpåsen med, blir det ett liv om det, idag frågade vi lite diskret varför de inte använde grejerna i den? Va? Fatta - två killar på 5 och 8 år som skall bygga sandslott håller på exakt 3 minuter för att sedan påstå att det är det finaste sandslott de byggt! Havet var för kallt och snart låg alla och läste på filten, det är väl jättemysigt med 5 pers på en filt med var sin bok, inte mig emot - men varför kan vi inte då stanna hemma i trädgården, varför vara osams om allt från badbyxor, fikabröd till parkeringsplatsen när vi kunnat ligga på gräsmattan hemma och läsa ihop! I morgon blir det filt ut på gräsmattan - jag tar med kaffemuggen också och då kommer det förhoppningsvis inte knastra mellan tänderna då jag dricker det ihop med min bok :-)

Oroar mig

Hunden fick en lång promenad nu på eftermiddagen/kvällen. Jag umgås med lärare stor del av min yrkesverksamma tid under veckan och med facit i hand så är jag orolig. Det finns som inom alla yrken en stor spridning på kompetens och förmåga att utöva sitt yrke. Jag är medveten om att jag är kontroversiell i en hel del situationer som lärare och coach mm, men en sak har jag och det är tron på dem jag jobbar med och viljan att förändra. Viljan att hjälpa dem förändra för dem vi jobbar med från någonting till någonting. Det som oroar mig är just oviljan att se behov och oviljan att förstå. Vi har mängder med ungdomar som behöver oss och som faktiskt förlitar sig på oss då de ger oss förtroendet att vi faktiskt får vara en del av deras liv och den guiden på vägen, även om det inte alltid är självvalt, så släpps vi in förr eller senare.

Tar vi vara på detta förtroendet som vi får? Gör vi det vi kan? Gör vi rätt saker? Vad är rätt saker och vem bedömmer om vi gör rätt eller inte?

Framförallt - vem ska ta hand om min Max? Vem ska guida honom genom skolan och se hans behov och framförallt , vem ska se hans otroliga potential som han har i rätt miljö? Med tanke på alla dessa ursäkta inkompetenta lärare som jag mött denna vecka så oroar jag mig till tårar för honom...

Konsten att få VG på ett matteprov eller Du är bäst Matilda!

Grattis min tjej! Så som du har kämpat och kämpat. När du bestämde dig för att börja skolan ett år före alla andra kunde ingen stoppa dig. Men det har inte alltid varit enkelt att var yngst och minst! I femman då du skulle göra nationella prov i matte och inte klarade dem så funderade vi allvarligt på om du skulle gå om - men du fixade det och i högstadiet så gick du från klarhet till klarhet vad det gäller matten och var så nära ett högre betyg i slutbetyget. Det hade du varit värd. Men nu på gymnaiset då visar du vad du går för! Det är så kul att se dig bli stor även om det är jobbigt som mamma ibland! Du är så duktig! Älskar dig!

Man ska ju förbereda sig...

Så här dagen efter nationaldagen så får man börja tänka framåt igen. Igår när vi stod där med skolans fana i Stadsparken, så var Jaana mycket lokalpatriotisk, av någon anledning gick två av de nya fanorna till just Fristad området. Vilket hon uppskattade. Jag som mitt i firande aldrig funderat tidigare över hurvida kollegan är svensk eller inte smög fram och frågade henne - Är du svensk medborgare? Ja det var hon, hade dubbelt medborgarskap. Så där stod vi en finsk/svensk (nyförlovad med en man i Italienska Bergamo) vänserpartist och en svensk moderat med vår Folkhögskolas svenska fana. Måste väl ändå säga att det tyder på en viss mångfald även om mångfalden på många andra sätt inte representeras på skolan, tänker då främst på ålder!

Men över till lokalpatriotismen - om nu Jaana med sin finska bakgrund och sin framtid i norra Italien kan glädjas och vara lokalpatriotisk med lilla Fristad - så kan väl jag vara lokalpatirotisk inför sommaren.

Våra barn vaknar tidigt - inte alltid känner jag för att vara aktiv på morgonen så då slöar jag med Borås tidning, Svenska Dagbladet och nätet. Idag hamnade jag på en facebooksida som heter "Du vet att du är i Skåne när..." och fann de mest underbara citat!

• du insett att DMI har nästan 250% fler rätta väderprognoser än SMHI
• du vet våren har kommit när rapsen blommar
• du vet att lättmjölk är röd, mellanmjölk blå och standardmjölk orange
• flaggan är gul och RÖD, inte blå
• någon säger "det var bättre förr" och du tänker "ja, innan 1658 någon gång". (lokalpatrioism)
• du kallar choklad drycken pucko før 08:a (förlåt alla Stockholmare, men den är bra!)
• du aldrig har tråkigt - men ibland har du tradigt och då läser du det här!

Som sagt vi ska förbereda oss inför semestern och jag tror jag gjort detta på bästa sätt nu!

Kvinnlig list och manlig dumhet

Alltså...läser dagens Bt och nu alla män får ni förlåta mig, men hur i H-v kan man vara så dum så man lånar ut 363 000 kr till en kvinna på en chat? Vad förväntar man sig? Sex för hela beloppet eller? Funderar på att göra detsamma, om det nu finns så många ursäkta igen - urbota korkade män där ute, så tycker jag nog att de får skylla sig själva och det vara bara en av dem som inte anmälde...om jag nu varit så lättlurad så hade jag ju bara skämts och stuckit huvudet i sanden!
Ja, visst man ska inte ljuga och man ska inte lura folk, men när - jag tycker nog i alla fall att de får skylla sig själva. Undra om hon hade fått lika mycket pengar om hon lagt ut en bild på sitt verkliga jag - istället för plaboy tjejens?
Jag är den siste att kalla mig feminist, tror på människor inte kön och jag blir behandlad för att jag är Lille-Mor och inte kvinna, men en sån här sak gör ju att man som kvinna skäms - för vem vill vara kvinna som säljer sig för pengar och vem vill vara ihop med dessa dumma män som vill köpa en kropp? Till och med jag känner mig lite feministisk idag - så nu ska jag gå ut och bygga båt med Martin och Max!