tisdag 3 november 2009
Konsten att få VG på ett matteprov eller Du är bäst Matilda!
Grattis min tjej! Så som du har kämpat och kämpat. När du bestämde dig för att börja skolan ett år före alla andra kunde ingen stoppa dig. Men det har inte alltid varit enkelt att var yngst och minst! I femman då du skulle göra nationella prov i matte och inte klarade dem så funderade vi allvarligt på om du skulle gå om - men du fixade det och i högstadiet så gick du från klarhet till klarhet vad det gäller matten och var så nära ett högre betyg i slutbetyget. Det hade du varit värd. Men nu på gymnaiset då visar du vad du går för! Det är så kul att se dig bli stor även om det är jobbigt som mamma ibland! Du är så duktig! Älskar dig!
lördag 6 juni 2009
Man ska ju förbereda sig...
Så här dagen efter nationaldagen så får man börja tänka framåt igen. Igår när vi stod där med skolans fana i Stadsparken, så var Jaana mycket lokalpatriotisk, av någon anledning gick två av de nya fanorna till just Fristad området. Vilket hon uppskattade. Jag som mitt i firande aldrig funderat tidigare över hurvida kollegan är svensk eller inte smög fram och frågade henne - Är du svensk medborgare? Ja det var hon, hade dubbelt medborgarskap. Så där stod vi en finsk/svensk (nyförlovad med en man i Italienska Bergamo) vänserpartist och en svensk moderat med vår Folkhögskolas svenska fana. Måste väl ändå säga att det tyder på en viss mångfald även om mångfalden på många andra sätt inte representeras på skolan, tänker då främst på ålder!
Men över till lokalpatriotismen - om nu Jaana med sin finska bakgrund och sin framtid i norra Italien kan glädjas och vara lokalpatriotisk med lilla Fristad - så kan väl jag vara lokalpatirotisk inför sommaren.
Våra barn vaknar tidigt - inte alltid känner jag för att vara aktiv på morgonen så då slöar jag med Borås tidning, Svenska Dagbladet och nätet. Idag hamnade jag på en facebooksida som heter "Du vet att du är i Skåne när..." och fann de mest underbara citat!
Men över till lokalpatriotismen - om nu Jaana med sin finska bakgrund och sin framtid i norra Italien kan glädjas och vara lokalpatriotisk med lilla Fristad - så kan väl jag vara lokalpatirotisk inför sommaren.
Våra barn vaknar tidigt - inte alltid känner jag för att vara aktiv på morgonen så då slöar jag med Borås tidning, Svenska Dagbladet och nätet. Idag hamnade jag på en facebooksida som heter "Du vet att du är i Skåne när..." och fann de mest underbara citat!
- du insett att DMI har nästan 250% fler rätta väderprognoser än SMHI
- du vet våren har kommit när rapsen blommar
- du vet att lättmjölk är röd, mellanmjölk blå och standardmjölk orange
- flaggan är gul och RÖD, inte blå
- någon säger "det var bättre förr" och du tänker "ja, innan 1658 någon gång". (lokalpatrioism)
- du kallar choklad drycken pucko før 08:a (förlåt alla Stockholmare, men den är bra!)
- du aldrig har tråkigt - men ibland har du tradigt och då läser du det här!
lördag 2 maj 2009
Kvinnlig list och manlig dumhet
Alltså...läser dagens Bt och nu alla män får ni förlåta mig, men hur i H-v kan man vara så dum så man lånar ut 363 000 kr till en kvinna på en chat? Vad förväntar man sig? Sex för hela beloppet eller? Funderar på att göra detsamma, om det nu finns så många ursäkta igen - urbota korkade män där ute, så tycker jag nog att de får skylla sig själva och det vara bara en av dem som inte anmälde...om jag nu varit så lättlurad så hade jag ju bara skämts och stuckit huvudet i sanden!
Ja, visst man ska inte ljuga och man ska inte lura folk, men när - jag tycker nog i alla fall att de får skylla sig själva. Undra om hon hade fått lika mycket pengar om hon lagt ut en bild på sitt verkliga jag - istället för plaboy tjejens?
Jag är den siste att kalla mig feminist, tror på människor inte kön och jag blir behandlad för att jag är Lille-Mor och inte kvinna, men en sån här sak gör ju att man som kvinna skäms - för vem vill vara kvinna som säljer sig för pengar och vem vill vara ihop med dessa dumma män som vill köpa en kropp? Till och med jag känner mig lite feministisk idag - så nu ska jag gå ut och bygga båt med Martin och Max!
Ja, visst man ska inte ljuga och man ska inte lura folk, men när - jag tycker nog i alla fall att de får skylla sig själva. Undra om hon hade fått lika mycket pengar om hon lagt ut en bild på sitt verkliga jag - istället för plaboy tjejens?
Jag är den siste att kalla mig feminist, tror på människor inte kön och jag blir behandlad för att jag är Lille-Mor och inte kvinna, men en sån här sak gör ju att man som kvinna skäms - för vem vill vara kvinna som säljer sig för pengar och vem vill vara ihop med dessa dumma män som vill köpa en kropp? Till och med jag känner mig lite feministisk idag - så nu ska jag gå ut och bygga båt med Martin och Max!
lördag 4 april 2009
Generationer
För dryga veckan sedan var vi i Motala på Kristians mammas, Gunillas, begravning. Tanken slog mig då vi lämande Motala att det är en ny tid och en era som börjat i och med detta. För 10 år sedan 1999 begravdes min farfar i Tämta kyrka, han var då den siste av min far- och morföräldrar som dött. Nog dog farfar i och för sig av en olycka, men faktum kvarstår att i och med hans bortgång så försvann den generationen i familjen. Nu 10 år senare begravdes den första av nästa generation. Den generation som slikjer oss från att vara den äldsta generationen. Då kännde jag att nu är man verkligen mitt i livet, även om jag själv inte känner mig "medelålders" på något vis.
Tror aldrig att jag tänkt så här tidigare - livet lever ju liksom bara på - särskilt med tanke på att Martin och Max är så små ännu.
I går kväll avled även min systers svärmor, Herta. Pratade med min pappa idag - han hade bestämt sig för att leva tills han blev 94 så honom får vi dras med ett tag till. Jag tror att även min farfar levt idag då dryga 90 år om nu inte olyckan tagit hans liv.
Så vad vet vi egentligen om framtiden och livet, det enda vi vet är att vi lever här och nu och bör ta vara på det på bästa sätt - och detta låter som klyscha då man säger det, men ibland så kommer det närmare och då inser man att så är det ju faktiskt.
Så njut och lev!
Kram Lille-Mor
Tror aldrig att jag tänkt så här tidigare - livet lever ju liksom bara på - särskilt med tanke på att Martin och Max är så små ännu.
I går kväll avled även min systers svärmor, Herta. Pratade med min pappa idag - han hade bestämt sig för att leva tills han blev 94 så honom får vi dras med ett tag till. Jag tror att även min farfar levt idag då dryga 90 år om nu inte olyckan tagit hans liv.
Så vad vet vi egentligen om framtiden och livet, det enda vi vet är att vi lever här och nu och bör ta vara på det på bästa sätt - och detta låter som klyscha då man säger det, men ibland så kommer det närmare och då inser man att så är det ju faktiskt.
Så njut och lev!
Kram Lille-Mor
fredag 20 februari 2009
Ibland får man omvärdera
Fick jag göra i veckan. Egentligen har jag nog börjat omvärdera denna kvinnliga skribent tidigare, men delar av den litteratur som hon skrivit har gjort det svårt för mig. Men nu så känner jag mig hemma i den krönika som jag läste i veckan . Så just utifrån den så har jag omvärderat henne! För vem vill inte vara som hon - jag känner att det vill jag - våga säga precis det där man vill, göra det man vill och framförallt vara sin egen.
Hon skriver i krönikan; citat " Jag har den svenska kommunala skolan att tacka för att jag blev egenföretagare. Att tvingas lyda oinspirerade lärare i tolv år har gjort att jag sen dess vägrar ha en chef som bestämmer över mig." Tyvärr kan inte jag leva på att skriva krönikor, så jag får trots ungefär samma inställning leva på att vara lärare. Förhoppningsvis är jag inte en oinspirerad lärare utan lyckas sprida lite av min entusiasm för mina ämnen vidare till eleverna. Min klassföreståndare har sagt till min mor några år efter det att jag lämnat grundskolan att Lille-Mor var en av de jobbigaste eleverna hon hade haft, men jag gillade henne. Idag gillar jag de elver som är som jag - de som ifrågasätter varför de ska kunna det som vi lärare presenterar för dem. Att få tänka ett varv till i just de banorna gör att man kankse inte har lektioner av slentrian utan faktiskt funderar över vad det är som är viktigt för eleverna, inte för mig som lärare.
Vi har också idag haft en KASAM eftermiddag på skolan. Vi lärare ska jobba med vårt kasam på vår arbetsplats. Jag konsaterade efter 2 timmar att mitt kasam är min familj och mina barn och kankse inte jobbet i först hand. Känns sunt! Sedan var diskussioner om relationer - vilka underbart jämfördes med gummiband. Jag har massor med gummiband i olika färger som förbinder mig med människor i min omgivning, men jag har ingen konserveringsring till någon på min arbetsplats...Måste man det? Konserveringsringarna finns där och de är mina och jag vet att de kan töjjas mycket långt - men inte vill jag ha den sortens relation med någon på jobbet!?
Om jag nu ska påstå mig ha ett gummiband med några så är det faktiskt med eleverna och inte med mina kollegor. Lovar filosifera vidare om detta...
Åter till den svenska skolans uppfostran av elever och här vill jag avsluta med ytterligare ett citat av min krönikör " Rälsenbarnen är fyllda av tillförsikt, lust att lära och beredda att möta de samhälle de ska leva i som "tågluffare" istället för "charterresenärer". Visst är det underbart och detta har jag levt med hela veckan nu - det är tågluffare vi ska få dem att bli - inte charterresenärer, både hemma och i skolan! Så försök inte forma mina barn och framförallt låt mig som mamma stötta dem på mitt sätt utan att dömma och fördömma. För om jag går ut och skäller på grannarna i pyjamas så idiotförklaras jag ( men jag gör det - fråga min generade familj) medan krönikören gör det och folk bara konstaterar - det är ju hon så det är väl inget konstigt med det. Så nu tänker jag vara tågluffare och jag tänker fortsätta att forma mina tågluffare både hemma och på jobbet. Stämmer bra överens med den svenska skolans värderinga om att uppfostra medborgar och fritt tänkande indivder. Drar mig till minnes en episod här hemma strax innan semestern i skärgården i somras. Kristian säger något i stil med att det löser du så bra och det planerar du så bra, varför ska jag göra det? Minns mig klart och tydligt tala om för honom att är det en reseledare som går före dig hela semestern och visar dig varje steg du ska ta - så får du betala för en sådan resa hos Vingresor, jag anordnar inte sådana resor.....
Som sagt jag kan inte försörja mig på krönkor - men hoppas ni förstår lite vart jag vill komma!
Nu ska jag ta hand om mina tågluffare och jag lovar läsa fler krönikor av Linda Skugge!
Krönikan var publicerad i Montessori Tidningen Nr 1 2009 och har tidigare publicerats i bla Svenskt Näringsliv.
Hon skriver i krönikan; citat " Jag har den svenska kommunala skolan att tacka för att jag blev egenföretagare. Att tvingas lyda oinspirerade lärare i tolv år har gjort att jag sen dess vägrar ha en chef som bestämmer över mig." Tyvärr kan inte jag leva på att skriva krönikor, så jag får trots ungefär samma inställning leva på att vara lärare. Förhoppningsvis är jag inte en oinspirerad lärare utan lyckas sprida lite av min entusiasm för mina ämnen vidare till eleverna. Min klassföreståndare har sagt till min mor några år efter det att jag lämnat grundskolan att Lille-Mor var en av de jobbigaste eleverna hon hade haft, men jag gillade henne. Idag gillar jag de elver som är som jag - de som ifrågasätter varför de ska kunna det som vi lärare presenterar för dem. Att få tänka ett varv till i just de banorna gör att man kankse inte har lektioner av slentrian utan faktiskt funderar över vad det är som är viktigt för eleverna, inte för mig som lärare.
Vi har också idag haft en KASAM eftermiddag på skolan. Vi lärare ska jobba med vårt kasam på vår arbetsplats. Jag konsaterade efter 2 timmar att mitt kasam är min familj och mina barn och kankse inte jobbet i först hand. Känns sunt! Sedan var diskussioner om relationer - vilka underbart jämfördes med gummiband. Jag har massor med gummiband i olika färger som förbinder mig med människor i min omgivning, men jag har ingen konserveringsring till någon på min arbetsplats...Måste man det? Konserveringsringarna finns där och de är mina och jag vet att de kan töjjas mycket långt - men inte vill jag ha den sortens relation med någon på jobbet!?
Om jag nu ska påstå mig ha ett gummiband med några så är det faktiskt med eleverna och inte med mina kollegor. Lovar filosifera vidare om detta...
Åter till den svenska skolans uppfostran av elever och här vill jag avsluta med ytterligare ett citat av min krönikör " Rälsenbarnen är fyllda av tillförsikt, lust att lära och beredda att möta de samhälle de ska leva i som "tågluffare" istället för "charterresenärer". Visst är det underbart och detta har jag levt med hela veckan nu - det är tågluffare vi ska få dem att bli - inte charterresenärer, både hemma och i skolan! Så försök inte forma mina barn och framförallt låt mig som mamma stötta dem på mitt sätt utan att dömma och fördömma. För om jag går ut och skäller på grannarna i pyjamas så idiotförklaras jag ( men jag gör det - fråga min generade familj) medan krönikören gör det och folk bara konstaterar - det är ju hon så det är väl inget konstigt med det. Så nu tänker jag vara tågluffare och jag tänker fortsätta att forma mina tågluffare både hemma och på jobbet. Stämmer bra överens med den svenska skolans värderinga om att uppfostra medborgar och fritt tänkande indivder. Drar mig till minnes en episod här hemma strax innan semestern i skärgården i somras. Kristian säger något i stil med att det löser du så bra och det planerar du så bra, varför ska jag göra det? Minns mig klart och tydligt tala om för honom att är det en reseledare som går före dig hela semestern och visar dig varje steg du ska ta - så får du betala för en sådan resa hos Vingresor, jag anordnar inte sådana resor.....
Som sagt jag kan inte försörja mig på krönkor - men hoppas ni förstår lite vart jag vill komma!
Nu ska jag ta hand om mina tågluffare och jag lovar läsa fler krönikor av Linda Skugge!
Krönikan var publicerad i Montessori Tidningen Nr 1 2009 och har tidigare publicerats i bla Svenskt Näringsliv.
onsdag 11 februari 2009
Utmaningarnas utmaning!
Är det att leva med våra två små killar...
Inte för att de är något fel på dem eller att de är ovanligt besvärliga eller att de inte har kompisar eller så, utan för att de är så vetgiriga! Det är väl inget att klaga över tänker ni nu. Nä Nä, jag klagar inte - jag antar utmaningen, men ibland så blir jag lite trött...
En sak är att båda har var sitt specialintresse som gjort att man fått lära sig nya saker för att hänga med i diskussioner. Exempelvis hårda vindar på Mars, giftig gas på Venus och att Pluto är jättekallt. Innan Max fick sin farsination för just planeter så hade vi pluggat gräsätare och köttätare och en massa namn som inte går att uttala i flera år ihop med Martin. Problemet blir för mig som då kankse inte är en allvetare följande frågor - varför blåser det varmt längst ner i slangarna på skotorken när det blåser lite kallt om själva fläkten? Varför kan vi inte helt enkelt bara få sätt upp en skotork i hallen och så är det bra med det. Nu har vår skotork hängt där i tre dagar och i tre dagar har vi nu utrett skotorkens fläkt, upphägningsanordning och slanglängd. Inte nog med det så diskuterar vi färgen på ljusen på bilar varje morgon. Idag har vi också försökt reda ut på vilket sätt motorn (generatorn) laddar batteriet och ger ström till bilen, då det nu inte går att starta bilen utan ström ...Inser ni - jag är religionslärare!
Utöver våra diskussioner med två små killar, så har vi sedan en månad en allvarlig diskussion med Matilda. Hon påstår (och vi säger att hon har fel) att: Koalan som blir brunstig sitter längst uppe i ett träd och lockar till sig hannar (så långt är vi med) fortsättningen anser vi dock vara tvivelaktig - att honan då hon ser en hanne nedanför trädet hellre begår självmord genom att hoppa ner från trädet än att bli "våldtagen". Då det är ett djur vi pratar om - som trots allt inte är nära att utrotats pga av självmord utan av andra orsaker och som faktiskt drivs av instinkter - så känner vi att slutet på berättelsen/faktan inte är riktigt ok. Men försök hitta fakta om Koalabjörnars självmord på nätet...Matilda hittade efter en lång kvälls letande en blogg där någon, som varit i Australien och fått just denna berättelse berättad för sig, skrev om det. Då försökte vi föra in lite källkritik i debatten - men då kontrade dottern med vart hon fått informationen ifrån - nämligen nationella proven i svenska 2008? Är det sant allt som sägs på tv ? Finns det någon som granskar textinnehållet i nationella proven i svenska, ja förutom alla meningsbyggnader och annat tjafs? Så någon som vet - gärna säker källa!
Som avslut vill jag meddela att om tre dagar heter hela familjen Ördell och idag har min syster köpt ett vitt virvligt marsvin med svart nos till MArtin som fyller 7 på söndag.
Inte för att de är något fel på dem eller att de är ovanligt besvärliga eller att de inte har kompisar eller så, utan för att de är så vetgiriga! Det är väl inget att klaga över tänker ni nu. Nä Nä, jag klagar inte - jag antar utmaningen, men ibland så blir jag lite trött...
En sak är att båda har var sitt specialintresse som gjort att man fått lära sig nya saker för att hänga med i diskussioner. Exempelvis hårda vindar på Mars, giftig gas på Venus och att Pluto är jättekallt. Innan Max fick sin farsination för just planeter så hade vi pluggat gräsätare och köttätare och en massa namn som inte går att uttala i flera år ihop med Martin. Problemet blir för mig som då kankse inte är en allvetare följande frågor - varför blåser det varmt längst ner i slangarna på skotorken när det blåser lite kallt om själva fläkten? Varför kan vi inte helt enkelt bara få sätt upp en skotork i hallen och så är det bra med det. Nu har vår skotork hängt där i tre dagar och i tre dagar har vi nu utrett skotorkens fläkt, upphägningsanordning och slanglängd. Inte nog med det så diskuterar vi färgen på ljusen på bilar varje morgon. Idag har vi också försökt reda ut på vilket sätt motorn (generatorn) laddar batteriet och ger ström till bilen, då det nu inte går att starta bilen utan ström ...Inser ni - jag är religionslärare!
Utöver våra diskussioner med två små killar, så har vi sedan en månad en allvarlig diskussion med Matilda. Hon påstår (och vi säger att hon har fel) att: Koalan som blir brunstig sitter längst uppe i ett träd och lockar till sig hannar (så långt är vi med) fortsättningen anser vi dock vara tvivelaktig - att honan då hon ser en hanne nedanför trädet hellre begår självmord genom att hoppa ner från trädet än att bli "våldtagen". Då det är ett djur vi pratar om - som trots allt inte är nära att utrotats pga av självmord utan av andra orsaker och som faktiskt drivs av instinkter - så känner vi att slutet på berättelsen/faktan inte är riktigt ok. Men försök hitta fakta om Koalabjörnars självmord på nätet...Matilda hittade efter en lång kvälls letande en blogg där någon, som varit i Australien och fått just denna berättelse berättad för sig, skrev om det. Då försökte vi föra in lite källkritik i debatten - men då kontrade dottern med vart hon fått informationen ifrån - nämligen nationella proven i svenska 2008? Är det sant allt som sägs på tv ? Finns det någon som granskar textinnehållet i nationella proven i svenska, ja förutom alla meningsbyggnader och annat tjafs? Så någon som vet - gärna säker källa!
Som avslut vill jag meddela att om tre dagar heter hela familjen Ördell och idag har min syster köpt ett vitt virvligt marsvin med svart nos till MArtin som fyller 7 på söndag.
fredag 23 januari 2009
Trafikmärken
Återkommer till våra härlig bilresor. Att en blå skylt med 30 på betyder att då får man köra 30 är vi helt överens om Max och jag. Men vad skylten som har ett streck över sig betyder, det är inte lika självklart. Men Max fastnade någonstans med att här får man inte köra 30 - och förklara det om ni kan att det får man, men... SÅ idag på väg till kyrkans barntimmar dyker denna trekantiga skylt upp, Max säger - Här får endast mammor och barn gå, inte pappor!
Tänk att vägmärken kan bli så kul och intressanta!
Trevlig helg!
torsdag 22 januari 2009
Ansvarig utgivare!
Varje hemsida med respekt ska ju ha en ansvarig utgivare. Tyvärr så är vår hemsida just nu vilande, då det finns vissa tekniska problem som ansvarig utgivare inte rår på. Ska lära mig sedan en annan dag...Så, så länge bloggar jag om familjens aktivteter och leverna, kankse mest om mig själv ibland. Då kom jag just på att ansvarig utgivare faktiskt snart också heter Ördell. Så efter att ha varit ansvarig utgivare för www.ordell.se och www.ördell.se under 3 år och sedan ansvarig utgivare av Ördells blogg, utan att heta Ördell - så gör jag nu det också snart:-)) Jag ser verkligen fram emot att bli fru Ördell den 14 februari och nu har jag också hittat den perfekta klädseln!
/Ansvarig utgivare Lille-Mor Benjaminsson
/Ansvarig utgivare Lille-Mor Benjaminsson
tisdag 20 januari 2009
Jag som bestämt mig...
Jaha...det är enkelt, nej det är inte ens enkelt att säga, då man vet att det är svårt. Men jag försöker verkligen. Fast nu börjar till och med jag att stirra upp mig! Jag som bestämt mig att ta lungt och vara cool. Är lite trött och det är lite stressigt hemma och jag börjar bli vankelmodig och då blir till och med jag stirrig. Så nu undra jag duger maten, är kläderna ok, blir håret bra, räcker champagnen, och jag som hade bestämt mig...
måndag 12 januari 2009
Ett paket från ellos i Borås
Kommer ni ihåg den? En slagdänga från den gamla goda tiden, tror det var Alf Robertsson som sjöng?
I vilket fall som helst så var jag hemma hos Sola för ett tag sedan och fann något mycket intressant i hennes vardagsrum. Där stod nämligen det perfekta sängbordet. Vi har inte haft något annat än stolar som sängbord, då vi inte hittat några bord vi gillat. Men dessa hyllor som liknar stegar var perfekta. Första tanken var - ingen idé Lille-Mor, de kommer säkert från något fint möbelvaruhus och går inte lösa med din lön. Till min förvåning, så kom de snygga, praktiksa och VITA hyllorna från Ellos. Så sedan i söndags så har vi nya sängbord och de båda kom som ett paket från ellos i Borås!
Endast en katt...
Blir avundsjuk då man ser katten kura ihop sig i soffan, på ett sätt endast katter kan! SJälv går jag omkring hemma på kvällarna och fryser hejdlöst - spelar ingen roll om jag så tar på mig mängder med kläder och kryper upp i soffan jämte katten!
lördag 10 januari 2009
Man behöver inte undra...
Kristian undrar med jämna mellanrum vad det är som gör att våra barn har ett relativt avancerat språk och själva använder ord som kanske inte alla 4 och 6 åringar gör. Delvis klagar han på mig då jag använder "svåra" ord. Men varför undra? Idag frågade Max under körslaget varför det blir reklam på tv:n? Bara frågan är ju en aning avancerad, men svaret var ännu bättre. Den ärade pappan svarade då sin 4 åring (OBS 4 år) - För att det är en kommersiell tv-kanal som får sina intäkter via reklamen! Visst är det ett bra svar! Men det kom ingen följdfråga så antingen förstod han precis eller så ??? Å så klagar Kristian på de några få svåra ord som jag använder!
Just nu är Kristian på väg till Göteborg för att hämta vår stora tjej på centralen. Hon har jobbat i Gräftåvallen sedan annandag jul och kommer hem idag. Det är dubbelt med 15 åriga tjejer som klarar sig själva i morfars husvagn i fjällen, men det är väl en del av livet det med!
Här hemma sover minstingen i soffan och Martin väntar med allt tyngre ögon på reslutatet av dagens körslag.
Ha det!
Just nu är Kristian på väg till Göteborg för att hämta vår stora tjej på centralen. Hon har jobbat i Gräftåvallen sedan annandag jul och kommer hem idag. Det är dubbelt med 15 åriga tjejer som klarar sig själva i morfars husvagn i fjällen, men det är väl en del av livet det med!
Här hemma sover minstingen i soffan och Martin väntar med allt tyngre ögon på reslutatet av dagens körslag.
Ha det!
onsdag 7 januari 2009
Visste ni att vindsnurror "elar klart"?
Resor i bil är inte alltid en hit med två killar på 6 resp 4 år. Spring i benen och en och annan osämja gör ibland resan ganska jobbig och man frågar sig - Varför gör jag detta? Så 85 mil till Gräftåvallen, kan bli underbara eller så blir de hemska. Som tur är så är inte våra resor i bil så svart/vita utan det finns alla nyanser. En underbar grej som hände under resan upp den 28 december kommer här. Efter ha tillbringat alla sina levnads- sommrar i Skåne (Österlen) tycker både Martin och Max att vindsnurror är mycket intressanta. Nu börjar ju antalet i resten av Sverige också öka så det är inte lika exotiskt längre, men fortfarande så diskuterar vi dem på våra resor. Att de producerar el är något vår 6 åring fastnat för och 4 åringen har fattat att de är för att göra det som de snurrar. Vet egentligen inte alls om de fattat men de säger så i alla fall. Men vad gör då en stillastående vindsnurra? När vi kommer där och åker så säger Max helt plötsligt - Där står en vindsnurra som elat klart!!! Visst är han underbar?
Väl framme i Gräftåvallen, efter en natt på Stf:s vandrarhem i Orsa, så hade vi en underbar vecka (även om den nu hade inslag av 14 åringars idéer och tankar, vilka inte alltid är överrensstämmande med de vi vuxna har!). Martin har lärt sig åka liften helt själv och åker från toppen på backen. Max hade pappa som lift och älskade att hamna i "vispgrädden".
Är det någon mer än jag som fattar att jag gör allt för att slippa göra det jag borde; planera en lektion i makt, grovlanera en kurs i entreprenörskap för nybörjare och skriva min exuppgift i konflikthantering...men natten är lååång!
Matilda är kvar i Gräftåvallen och jobbar två dagar till, sedan kommer hon tillbaka till "verkligheten" och ska söka gymnasiet. Förhoppningsvis har 14 åringens tankar mognat något över sommaren innan de bär av på internatboende i Vadstena.
Max har idag haft med sig frukostlåda för först gången till nya dagiset. Då det nya dagiset är ett föräldracooperativ, så har barnen med sig egen frukost som de äter då de blir hungriga på morgonen. Vad härligt det var att se den lille kille med sin frukostlåda vinka idag på morgonen.
Det är skillnad mellan privata och kommunala alternativ....
Martin han spelar fotboll och drack innan han gick en smoothie, vilket han älskar. Vi gör den på havre- eller soyamjölk, frysta bär och en banan. Stressa är inte Martins grej så fotbollen fick vänta på honom ca 10 minuter idag med!
Kram från Lille-Mor som heter Ördell om bara ett par veckor!
Väl framme i Gräftåvallen, efter en natt på Stf:s vandrarhem i Orsa, så hade vi en underbar vecka (även om den nu hade inslag av 14 åringars idéer och tankar, vilka inte alltid är överrensstämmande med de vi vuxna har!). Martin har lärt sig åka liften helt själv och åker från toppen på backen. Max hade pappa som lift och älskade att hamna i "vispgrädden".
Är det någon mer än jag som fattar att jag gör allt för att slippa göra det jag borde; planera en lektion i makt, grovlanera en kurs i entreprenörskap för nybörjare och skriva min exuppgift i konflikthantering...men natten är lååång!
Matilda är kvar i Gräftåvallen och jobbar två dagar till, sedan kommer hon tillbaka till "verkligheten" och ska söka gymnasiet. Förhoppningsvis har 14 åringens tankar mognat något över sommaren innan de bär av på internatboende i Vadstena.
Max har idag haft med sig frukostlåda för först gången till nya dagiset. Då det nya dagiset är ett föräldracooperativ, så har barnen med sig egen frukost som de äter då de blir hungriga på morgonen. Vad härligt det var att se den lille kille med sin frukostlåda vinka idag på morgonen.
Det är skillnad mellan privata och kommunala alternativ....
Martin han spelar fotboll och drack innan han gick en smoothie, vilket han älskar. Vi gör den på havre- eller soyamjölk, frysta bär och en banan. Stressa är inte Martins grej så fotbollen fick vänta på honom ca 10 minuter idag med!
Kram från Lille-Mor som heter Ördell om bara ett par veckor!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)